Årets fest i Uppsala har startat! För de med mer ork än en sån som jag är redan Skvalborg ett minne (eller inte?) blott och i skrivande stund (29 april) är Kvalborgsfirandet i full gång.
Och min sort blir trött bara av att skriva om det …

Jodå, det fanns en tid då man var alert och yster så här års. När det picknickades i dagar och varken sömn, jobb, eller något som helst ansvar för en kommande morgondag fanns på agendan.
Det var ungefär samtidigt i livet som man tyckte att det var en finfin idé med vita jeans på en gräsmatta i Stadsparken.
Det var onekligen lite mer rebell och punk i livet dåförtiden.

Det mest uppstudsiga jag vågar mig på i år är att skolka från jobbet. (fast jag har så klart jobbat igen med råge innan).
Jag har bakat en tårta och lagt punschen på kylning. Jag firar med bra vänner i Svartbäcken. Någonstans i bakhuvudet finns tanken på Flustret vid 15, men förmodligen stannar det vid en tanke.
Jag inser min vuxenhet när jag googlar texten till ”Vintern rasat ut …” i ambition att för en gångs skull ha kläm på den där texten man tror att man kan varje vår.

Var sak har sin tid. Påminner mig själv att tala om för tonåringen hur dumt det är med vita jeans på picknick och att varannan vatten är ett smart påfund som inte fanns när mamma och pappa var små. Förmodligen kommer hon inte att lyssna och förhoppningsvis är just det det mest rebelliska och punkiga hon tar sig för.

Glad Sista April vänner!

#hejauppsala