Jag har varit omåttligt förtjust i samma man sedan sommaren 1996. Han är bra på många vis, men väldigt ofta – väldigt tvärtom …
Ibland hör man uttrycket tvillingsjäl och att det är något eftersträvansvärt när det gäller att hitta partner, vänner eller folk man kan samarbeta med.
Jag vet inte jag …
Jag har levt tillsammans med samma människa i över 20 år, vi är förvånansvärt samstämmiga i många saker, som hur vi vill ha det hemma när vi renoverar till exempel, vi gillar samma stil och har bara varit oense en enda gång när det gäller den biten trots många renoveringar, nybyggen och en hel massa flyttande och bytande av bostäder. Och där kan jag väl bara skylla på någon slags medelålderskris hos honom (!). Idén med en svart toalettstol i nya huset går faktisk inte att förklara på något annat sätt.
Men det är de små sakerna, som jag förundras över. Där vi är helt olika, och där vi verkar dra mer åt olika håll ju äldre vi blir. Saker som egentligen aldrig är en big deal, men som lätt blir roten till ett psykbryt av rang när blodsockret är lågt och tröttheten hög.
Städning, till exempel, är för mig när man dammar, dammsuger och torkar golv. Och plockar undan det värsta. För honom är det att lägga allt i fina högar, rakt och prydligt, inte nödvändigtvis just där saker har sin plats, men ligger det snyggt är han ganska nöjd. Damm är inget problem.
När jag klär av mig på kvällen hamnar kläderna där jag står. I badrummet eller bredvid sängen. Han har en herrbetjänt och en krok på toaletten.
Han åker till Södertälje för att få tag på en speciell bit allmogelist till garaget. Jag föreslår att vi ställer en hylla där det fattas för att lösa just det problemet.
Och nu har han börjat bädda sängen på morgonen. Man kan väl säga att jag inte riktigt är där än …
