Jag har tänkt på det hör ett tag nu: Vem skulle köpa godiset Pingvinstång om de inte var placerat vid kassan i svenska livsmedelsaffärer?
Svaret är naturligtvis: Exakt ingen!
Jag gillar egentligen bara saltlakrits, choklad och Peps när det kommer till godis. Det betyder inte att jag bara äter saltlakrits, choklad och Peps, faktum är att jag stoppar i mig det mest märkliga godisvarianter när tillfälle ges.
Det helt obegripliga godiset Pingvinstång är en sådan märklig variant.
Ingen kan på allvar, någonsin ha tänkt: ”Hey, jag kvistar ner till min lokala ICA och köper en Pingvinstång för det är jag sugen på just nu. Jag kanske passar på att ta både sur smultron och citron/lakrits när jag ändå är i farten …”
Det Har Aldrig Hänt!
Peps = Gott
För Pinvinstång är inte ett gott godis. Det kan inte finnas en enda människa som skulle fylla i Pingvinstång efter frågan ”Jag gillar” i Mina-vänner-boken.
Pingvinstång är ett godis som man plockar ner i korgen av leda och tristess när man väntar på att någon långsam ska betala klart i kassan.
Om jag skulle vara mer hängiven åt konspirationsteorier så skulle man kanske kunna tro att den danska tillverkaren bakom Pingvinstången bjudit både en och flera butiksstrateger på gratis familjetripper till Legoland under årens lopp, men så är det naturligtvis inte.
Men i min värld skulle ingen köpa Pingvinstänger om de inte låg vid kassan.
En tanke skulle ju annars kunna vara att placera någon nyttigare just där. På bästa spontaninköpsplatsen.
Eller i alla fall Peps (som förövrigt är lite svårt att få tag på nuförtiden)
