Eftersom du verkar mer än lovligt trögtänkt så måste jag fråga. Du har alltså inte fattat att du inte är bjuden på vårfesten i år heller?

Det tog ganska lång tid innan jag upptäckte dig på det årliga kalas som vi kallar vår. Kanske var jag fullt upptagen med att mingla med trevligare gäster än du. Men jag hörde ju. Det tisslades och tasslades om den objudne. Partyförstöraren. Hen som fick gäster att välja andra tillställningar, som ingen ville prata med, som tog alldeles för mycket av syret i rummet och som, hur vi än smusslade med inbjudningarna, alltid dök upp, extremt objuden och alltid lite innan utsatt klockslag.

Men nu har jag blivit ofrivilligt bekant med dig. Du är inte trevlig. Du är faktiskt ett jävla svin.

När vi andra vaknar till ur februarimörkret, när vi spritter av liv och borde må tipptopp, då passar du på. Lägger locket på. Förstör stämningen. Får folk att må så dåligt att tårarna rinner. Rakt igenom elak – det är du.

Förra året kallade jag in en livvakt för att slippa komma i närheten av dig. Mr Clarityn höll dig på avstånd, men anspänningen av att tvingas mingla på årets party med en bodyguard gjorde att jag somnade innan festen var över.

Och gåbortspresent har du aldrig med dig heller. Skitgäst!