De allra flesta av oss har en bunt vänner. Jag har både nära, ytliga och avlägsna. Några har jag haft sen jag var barn och några är ganska nya. Och sen har jag Anna Fuhrman.

Anna och jag jobbar ihop. Hon kan vara en av de klokaste som går i ett par skor. Anna vet så många fler saker än folket omkring henne. Hon analyserar, kommer på lösningar, tar reda på fakta, vrider och vänder, frågar och listar ut.
Hon gissar aldrig! En sån man vill ha i sitt lag helt enkelt. Jag är oerhört glad att jag får spela i samma startelva som Anna Fuhrman.
Det har gjort mig till en bättre lirare.
Hon är knivskarp, hon är snygg, norrländskt cool, lite flummigt konstnärlig, omtänksam som få, vidsynt och snäll.
Hon skrattar ofta och högt!

Det är Anna som bakar muffins till alla på företaget med små peppande meddelanden.
Det är Anna som köper stöd-Cola Zero i rosa nappflaska till mig när jag är så besviken så att jag gråter över sakers tillstånd.
Det är Anna som instinktivt hör av sig och berättar hur förbannat bra man är, när man drar sig undan för att hämta kraft utan att berätta för nån.
Det är Anna som, när vi andra bryter ihop och drar en filt över huvudet, tar en skogspromenad och kommer tillbaka med en strategi för att göra ännu bättre, skapa energi och ta revansch. Alltid med en lösning. Alltid med mål och mening.

Fick jag klona en enda människa i världen så skulle jag välja Anna. Är rätt bergsäker på att världen skulle bli så mycket bättre om det fanns fler Annor.

I dag fyller hon 50 bast. Grattis, säger jag!